Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lotten



Hon blåser av dammet från ett gratulationskort. Det sista hon har kvar i lådan. Hon kan inte minnas vem hon fick det utav, det står; "Grattis till framgången". Man ska inte ge bort gåvor men kortet saknade avsändare så denna gången var skulden obefogad. Det fanns inget emotionellt värde i det. Hon slipper manipulera baksidan som är lika tomt & kärlekslöst som hennes cykliska tillvaro. Under kortet ligger en oskrapad lott bland gamla räkningar, den har legat där i evigheter. Hennes minne är inte vad det varit, hon är dessutom överdrivet sparsam, tillsammans med gratulationskortet blir den en perfekt gåva. Hon slipper de långa trafik- och butiksköerna. Med en bestämd huvudrörelse försluter hon kuvertet hon senare skall posta. Ingen bör kalla henne snål, värdet finns i tanken. Hon glömmer minsann inte, hon behöver inte ens en almanacka för att komma ihåg dagen, men gratulationskortets tomma baksida vittnar om hur hon glömmer bort att det är orden som är tankarnas bränsle.


Tre dagar senare får hon ett samtal från en man vars röst vid det här laget var främmande. Utan spår på varken kuvertet eller på kortets tomma baksida frågade han henne om hon var avsändaren. Hon bekräftade och han tackade, han undrade hur hon prickade så rätt med kortet, "Grattis till framgången", (som annars var något opassande till en födelsedag.) Han hade nämligen vunnit sjuhundra tusen kronor. Hon kunde inte begripa det hela. "Man vinner ju aldrig på de där lotterna". Hon hörde inte fel, innan de la på kallade han henne för mamma.


Dagarna gick och hon upplevde det hela orättvist ju mer hon tänkte efter. Inte delade han hennes blod. Allt hon fick tillbaka av sjuhundra tusen kronor var ett samtal, ett torftigt tack och den där "resan" hon blev lovad, "att han inte skäms"! Hon svor och önskade honom nu all olycka. Mannen hade givit egoismen ett ansikte. Nu köpte kvinnan en penna med ett högre värde än presenten som hon skickat iväg, för att första gången på flera år skriva ner sina tankar och känslor, denna gång lämnades inga tomma baksidor. De var allt annat än ord skapta av kärlek som postades. Dessa hade hon inga svårigheter med att få fram.


Det hon inte visste var att "sonen" egentligen ringde för att fråga varför hon aldrig öppnade dörren när han och barnen hade vägarna förbi, han såg ju i kikhålet att hon var hemma, förstod hon att blommorna som de lämnade utanför dörren var till henne... Han ville säga att hon alltid var välkommen till dem och att de saknade henne, men han hörde att hon var densamma... Han mindes hur hon fantiserade om de tropiska länderna, det ända sättet för honom och barnen att eventuellt få träffa henne efter tio år i sorg var kanske på en gemensam resa. En resa han själv skulle få finansiera för sparade pengar. Vinsten på sjuhundra tusen var ingen lögn, han skrapade precis som vanligt, men tyvärr har även lotter ett bäst före datum...




Prosa (Kortnovell) av Tino
Läst 496 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2013-10-22 03:07



Bookmark and Share


  aol VIP
intressant och tankeväckande text
och även igenkännande, grep tag,
2013-10-24

  R Werner
Som jag sagt så många gånger...du skriver så det känns Tino. Vackert och tragiskt. Alltid om det mellanmänskliga. Fullblodsproffs!
2013-10-24

  Ljusletaren
Tino, Tino ... vad du skriver bra och med ett starkt tryckande innehåll.

Denna novell måste du skicka in till någon.

Bokmärker så klart!
Helt en text i min smak /kram
2013-10-23

  Angel of love
Älskar ditt sätt att skriva..alltid välskrivet och med en innerhåll.

En tragiskt text... Men som jag tror många kan känna igen lite från sin omgivningen.
2013-10-22

  ResenärGenomLivet VIP
Mycket bra skrivet, även om innehållet var tragiskt...och slutet kom som ett brev på posten...gillar även uttrycket "det är orden som är tankarnas bränsle"...
2013-10-22

  Nina.H
En intressant historia, med många insikter och klokheter.. välskrivet...
du har en fantastisk berättarteknik!
Ser fram emot fler noveller!

2013-10-22

    ej medlem längre
Intressant läsning. Bra skrivet.
2013-10-22
  > Nästa text
< Föregående

Tino
Tino