Det var dina ögon jag la märke till först.
Stora, bruna.
Snälla.
Du har en god själ, det såg jag direkt.

De flesta ser nog först bara allt bläck, som täcker din kropp. Blir fördomsfulla, tar ett steg bakåt och avvaktar. Avvisar. Tror du är ond och elak.

Men vem kan undgå dina ögon? Dina ögon som lyser. Lyser vänlighet, kärlek. Godhet.

Men det kanske var det jag föll för.

Ditt hårda yttre, och ditt fjärdermjuka inre. Kontrasten.
Föll för kontrasten mellan hårt mot mjukt, gott mot ont,
Svart bläck mot rådjursögon.

Så fascinerande, den där kontrasten. Så fascinerad, av dig.






Jag föll, och faller fortfarande.

Faller för din godhet som är täckt av bläck.