Att glömma det oförglömliga
det trodde jag ej skulle ske

den dag när det sedan skedde,
var det inget märkvärdigt med det

varken lättnad eller besvikelse
blott ett lugnt konstaterande:

ja, så var det, det oförglömliga,
bemängt med fruktan och hopp

som efter ett pressande tidsförlopp
sköt en skräckslagen glädje i topp

och aldrig jag ville ha missat det
och alltid med glädje jag minns

nådatiden som gavs, alla dagarna
och jag minns, gläds och vet att du finns

dagen kom, och se, dagen gick -
av glömskan en insikt jag fick

jag lever ej mer uti minnen,
men har minnen som lever i mig

2013-10-25 00:13