Vingklippt sen födseln, burtam och uppgödd
En borgerlig hund av värld, belevad och dödfödd
Och slipsen på, och manikyr, vård av det yttre
Du brukade hata tamdjursvrån, men du bytte
Med lust att jaga hundar och leva bland dom
Dekapiterad hörsel- Vincent van Gogh

Du saknar hårda vindar, de du känner alltför milda
Du saknar skönheten i det alltigenom vilda

Vad sjuk man blir av plikter, tårar och skuld
Att sitta såsom trollen och vårda sitt guld
Ett taggtrådssamhälle orsakat av våld
Med sylvassa taggar åt alla håll
Domesticera vidderna, kräftfiske, älgjakt
Det hugger i din bröstkorg- Sverige, självslakt

Höga murar håller hundar och vargar åtskilda
Man fruktar skönheten i det alltigenom vilda

Ibland väcks du upp ur din drömda frihets mull
I goda vänners lag, för gamla tiders skull
Meriter och mutor, matta toner som klingar
Ständigt och stadigt, vacklande vingar
Just när du byggt det färdigt brann ditt hus
Verkligheten bröt upp ditt blanka rus

De tallar på din mjölkpall, alla kannorna spillda
De övervann skönheten i det alltigenom vilda

Ett batteri av frågor, bensinen i din motor låg
Kritikern blåser dammet av sin motorsåg
Du vill med din röst bryta radioskvalet
Men vill inte byta tjänstebilen, vill ha kvar taket
Du är alldeles för blomsnäll, de trampar på dig
Din tid har blåst förbi, ingen respekterar den gamla dåren

Så står man där i båsen, hopträngda som sillar
Långt från skönheten i det alltigenom vilda

Med gräddblickar trånande mot butiksfönster
Korsdrag och trängsel, finstilta mönster
Du vill in till djuret, låta vansinnet trumma
Fly ifrån världen, fly från åskan som mullrar
Man tror livet tar slut långt fram och så sker det strax
Leta inte efter guldkorn, leta veteax

Håll ditt bygge vid liv, om så bara en spillra
Tro på skönheten i det alltigenom vilda