Låt oss minnas

hur vi en gång var

då vi levde våra liv som vuxna

men tänkte som barn

var barn, ännu

med känsloliv som ännu inte trott

sig själva döda torra löv

vi var ljusgröna löv på våren

just spruckna knoppar

och vi kunde inte se i färg

och sedan

långsamt, nästan

växte vi

till kanske-människor

nästan-vuxna

låtsas-personer

och vi torkade och föll från träden för

vi visste inte om vi hade energi nog att överleva vintern

snart spricker knoppar igen

och vi lever

men tills dess

får vi vara på låtsas

och göra vuxen-saker utan ansvarskänslor