Kan du se henne, liggandes i vita lakan.
Hon knyter sitt band med verkligheten genom perfektion.
Skapar, pysslar, förklarar och förverkligar.

Hon jagar sin historia genom att panikskapa sig sin framtid,
med fastare punkter än ankare och livlinor.
Det vilar en mani i hennes lugna, vackra ögon.
Som om hon sett. Som om hon levt.
Som om hon skulle veta vad ett liv av drömmar fakstiskt består av.

Ju längre ut hon sträcker sina fingrar, ju längre ifrån sitt hjärta
når hennes välvårdare händer.
Hon vet om det, räds det och sträcker sig lång i sin boning.
Av vita tyger, av välplanerade kvittopärmar och vuxenförvirring.
Där resor till solen skapar ramar som håller hemmets trygghet på plats.
Så hon kan få känna, hur saknaden faktiskt känns.

På hennes nattygsbord står ett vinglas i kristall.
Där får stilismen och bondromantiken frodas, växas och näras.
Där får löften om resor till varmare länder sin näring.
Där får närhetens avsaknad ersättas av Hus och Hem.
Hon har sin walk-in closet, hon har sina skjutdörrar till vackra utsikter.

Hon är min motsats.