Eken och larven
På vidderna en ensam ek med rötter milsvidd spridda Nordanvind härjar vilt, varslar orosbådande En ensam larv blivit kvar, i sakta mak tar sig mot En liten larv, en jätteek, en tvåsamhet på vidden
En fårad grånad bark med en livstid inuti En fårad grånad bark blir en livstidsstig Det blåser upp, det viner till och motståndslöst En ståtlig ek, en ensamhet, en naken siluett på vidden
Ett litet blad som hänger kvar, klamrar fast vid grenen Men ekens löv vet sin roll som är att dö På kal gren liten larv vävt ett bo, En liten puppa, en naken ek, en kärlek ut på vidden
En övergivenhet, En trygghetszon, En navelsträng till en jätteek som överlevt Ödsligt en symbios, som försiggås, på vidden
Men så väcks ett övermod, en längtan efter frihet ”Vad är det för ett liv inuti en kokong, Men en puppa lättare är att bygga, Det krävs ett tålamod, ett hjältemod, på oroliga vidder
En kapillär forslar från rötterna upp genom eken, millimeter för millimeter revor expanderar en självtillit, en färgsprakande hemlighet som vecklas ut
Min själ en fårad ek med rötter milsvidd spridda Min själ en fjäril i sitt första vingslag, Fjärilen i eken, Ut över de underliga, vidunderliga, livets vidder
Bunden vers
av
KerstinI
Läst 292 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2013-10-26 14:58 
|
Nästa text
Föregående
KerstinI |
