Symfonier överallt och ögonen
förföljer jaget klämtar står
på tå inför den utdragna gränsen

Får man tala om klasser och jag
ler äntligen ler jag som från tårna
de finns existerar som självklarheter

dubbelheten inte höra hemma höra
hemma överallt

jag känner jag vill hjälpa. Dig.
Jag arbetar som hjälpare detta
utför jag på rad som kött paketerad
tar jag emot

i rum med två stolar mötte jag dig.
Mig.