Alltmer främmande
för dagen
längtar jag till natten

för om natten
blir jag en annan

Då kupar du dina händer
runt mina bröst
och dina läppar formar mina

du smeker mina höfter
och skulpterar mig
till din älskade,
den jag vill vara.

I natt blir jag åter
mångudinnan
i fullkomlig marmor
utan mänskligt lyte

jag blir åter
båda Diana
och den skygga hinden,
hennes byte.