Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om ett år ganska precis

 

 Nummer 112 ropas upp i högtalaren på Arbetsförmedlingens kontor i Täby. Eftersom de församlade alla har blivit av med jobbet för några veckor sedan och dessutom alltid bejakat devisen att sluta leden vid svårigheter, har man beslutat att göra ett gemensamt besök på AF för att se vad samhället har att erbjuda ett antal avdankade gamla regeringsmedlemmar.

- Kommer ni allihopa? frågar det gamla AF-proffset Torbjörn, när de tolv ställer upp sig vid luckan.
Det är Fredrik som för befälet, det syns direkt. Han har inga gradbeteckningar, men det behövs inte för att fatta att det är han som bestämmer. Det vet de allihop att om de där sammetsögonen börjar blänka lite mörkt och han drar med handen i höger öra, då ska man passa sig jävligt noga. När lille Björklund med sin välkammade uppsyn försöker tränga sig lite för att se bättre sätter Fredrik vant och resolut ut högerhöften, så att Björklund stupar in i papperskorgen bredvid. Han ser lite sårat upp mot chefen, men säger inget. Han vet att det ändå inte lönar sig. Fredrik har spånat in på psykologjargongen, och kan prata i timtal om hur saker känns och hur alla andra borde ha gjort eller inte ha gjort för att det skulle kännas bättre för Fredrik. Fredrik har ju vid kontroverser och taskigt uppförande inte nåt att skylla på som den förre. Han Persson som ju tacklade folk så inihelvete att de väldigt resolut kastades ut i kylan. Höfttacklingarna var så hårda och frekventa att ledvätskan i höftkulorna sinade till slut, men efter att plastkulorna kommit på plats gick det ju riktigt bra att börja kicka till folk igen.

- Nå, har ni nåt vettigt? Jag har varit näringsminister, säger den rödhåriga kvinnan och ler inställsamt med sina hästbetar, medan hon tittar fram under vänster arm på Fredrik. Hon ser lite orolig ut och slickar sig om de rödmålade läpparna.
- Ja, vi har en mängd alternativ här. Det viktigaste är ju att få igång er i arbetsmarknadsåtgärder så fort som möjligt, eftersom våra erfarenheter är att man annars lätt risar ihop och blir håglös. Torbjörn nickar allvarligt för att understryka vikten av det sagda. Han fortsätter...
- Näringsminister, ja jag vet inte riktigt vad vi kan ha en sån till. Är du stark?
- Nja, inte så speciellt.
- Jo men du. En tolvveckorskurs i hönsskötsel då? Frigående höns, man plockar äggen och lägger i paketen, klarar du det? Det har ju lite med näringskedjan att göra i alla fall. Är du inte från Bondepartiet?
Näringsministern vinglar till på sina högklackade skor när hon hör förslaget. Hon verkar inte vara så speciellt angelägen.
- Nja, det är nog inget för mig. Höns är farliga ju, finns det inte kamphöns liksom? Och skitigt är det ju också. Jag är mer orienterad mot den teoretiska delen när det gäller djurskötseln, mera papper och administration och sen får nån annan göra de där jobben mera praktiskt.
- Nä, nåt sånt har vi inte här. Det som blir är mer jobb med kroppen liksom. Eller nån kurs i nåt. Matlagning och ekologi? Glasflaskor och kretsloppsfrågor? Sameslöjd?
Näringsministern suckar och sjunker ihop lite i kroppen. Det rödaktiga håret ser plötsligt påtagligt grått ut.

Carl stramar upp sig, fäller ut befälsarmen och rakar bort Löövet från disken och vrider in kroppen mot Torbjörn.
- Håglös? Det har jag ju varit sen jag började på det här skitjobbet. Vad jag än sagt så har dom jämfört det med vad nationalhelgonet Anna redan har tyckt eller sagt. Ibland har jag undrat om hon fortfarande är med och styr UD. Tror fan att jag tycker det är roligare att åka utomlands och träffa presidenter än att stanna i det här skitlandet. Men nu är det som det är. Jag gillar ju utlandsjobb, har ni nåt sånt? Mitt Eurobonus Gold gäller ju i alla fall ett år till. Hittar ni nåt får jag ju fortsätta att dricka och äta gratis på business lounge. Jag tar gärna nåt med inslag av representation, det är jag van med.
- Ja, kanske det, muttrar Torbjörn. Du kanske kan prova grovdisken på Åhléns?
Calle ser ut som om nån just tömt en soppåse över huvudet på honom. Han härsknar till.
- Hörru du. Jag har varit utrikesminister och före det också statsminister. Fatta att jag inte tar vad skit som helst.
Torbjörn suckar.
- Jamen här finns bara skitjobb, vet du väl? Och kurser ingen behöver. Vi har kurser i knyppling med lediga platser i Bollnäs samt en radioteknikkurs i Motala, där man lär sig plocka ner och sen plocka ihop en gammal transistorradio. Det är ju ni som har hittat på hela skiten för att det ska se ut som att vi har många i arbete eller i utbildning.

Det blir oroligt i klassen.

Torbjörn lägger verkligen manken till för att de gamla regeringsrävarna ska kunna avföras från de arbetslösas statistik och istället kan bli upptagna bland de lyckliga som befinner sig under arbetsmarknadsåtgärder. Han försöker förklara att varje AF har sina direktiv att följa och att det viktigaste är att man skickar ut de arbetssökande att göra nåt, skit detsamma vad. De flesta skakar på huvudena och verkar knappast tro att det är sant att det fungerar på det här viset i landet som brukar skryta med att man har världens mest utbyggda sociala skyddsnät.

- Men vad fan, hör på här nu. Det måste väl vara nån mening med det vi gör? Nåt som kan leda till en ny karriär för oss?
Han som förut satt med pengarna och hade tofsen bak, slår handen i bordet framför Torbjörn. Aldrig har tofsen visat nåt vidare temperament förut, men nu är han blodröd i ansiktet, kanske beroende på att en fråga till sist handlar om honom själv i en situation han aldrig förstått existerar i verkligheten. Han är bättre på att förstå Excelblad än att förstå verkligheten.
- Ja, sura på du. Det är ju ni som har bestämt det här. Det var väl du som var finansminster? Få se nu, vi hade ju nåt med matematik i registret, vänta nu. Jo, dom behöver folk som sköter gravvårdar uppe vid Krematoriet här i stan, de behöver göra en inventering av gravstenarna, räkna dom eller nåt.. Kan det vara nåt? Frisk luft, fin natur och inte så mycket att tänka på i jobbet. Det kanske passar?
Finansministern backar undan, sätter sig på en stol intill de andra. En man som ser ut som en frikyrklig söndagsgosse ser sin chans och smajlar upp sig vid disken.

- Du, nu gäller det mig va! Jag har varit Fredriks högra hand, särskilt när det kommit till trosfrågor och sociala grejor. Det är jag som är mest välklädd ju, känner du inte igen mig? Göran heter jag…. Vad har du åt mig?
- Tja, du får välja lite. Du ser ju lite fjollig ut, så kroppsarbete går väl bort. VI har en 10-veckors danskurs i Strängnäs, det är ett samarrangemang med PRO. Eller så vikariatet på Connex som biljettkontrollant, som i bästa fall kan bli en fast tjänst som spärrvakt med egen lucka. Ska du slå till?
- Det här är ju fanimej otroligt. Skulle jag...socialministern...danskurs och biljettslusk, det kan du väl ge till henne där borta, Maria. Hon efterträdde ju den där svarta vi hade. Dom tror ju på nån slags jämställdhet, så hon passar väl skitbra med lite dans.. Såna där jobb passar bättre till hennes sort.
- Du väljer, det eller a-kassa. Avgiften till den ska visst höjas nu också, men det står du väl ut med?

Lilla Beatrice, 145 cm i strumplästen, har smugit sig upp vid sidan om Göran, segar sig upp mot luckan och sticker in huvudet.
- Nu är det väl snart min tur va? Jag vill ha nåt kreativt där man inte står still i sin utveckling , det vill jag ha. Jag är bra på ordning och regler, lagar och sånt. Vad säger du?
- Ja, du kan få bli brandman, det är lite militärstuk på det, ordning och reda. Dom har en ledig juniorplats i Huddinge. Du är ju rätt klen, men dom behöver nån som kan fixa småbränder.
- Fixa småbränder? Men jag orkar inte bära på nån slang.
- Nej, inte så. Dom behöver nån som fjuttar på. Dom dimensionerar budgeten efter antal utryckningar och behöver nån som jobbar "under cover" i ungdomsgängen lite.

Fredrik bufflar sig fram till disken, sveper undan Beatrices huvud så hon rasar omkull och står sen där, som en allsmäktig landsfader och stirrar stint mot Torbjörn.
- Du, nu får vi sluta jollra med myrorna här. Nu är det jag som pratar. Du pratar med mig, chefen, fattar du? Vad kan jag räkna med?
- Oj, ja jag känner igen dig. Årets looser. Jag vet egentligen inte särskilt mycket om dig, mer än att du är skild, flyttar ut från ett palats och är världsmästare på att snacka skit i riksdagen och tar upp tid i teven när jag vill kolla på nån bra film. Vad kan du? Egentligen menar jag? Har du haft nåt riktigt jobb nån gång?
- Du, jag har lämnat hela den här dyngpolitiken och gör vad jag vill nu, bor var jag vill. Nu får samhället ta del av min långa erfarenhet och stora kompetens. Fredrik klipper med ögonfransarna som en värsta gigolo. Men Torbjörn låter inte sig påverkas i första taget.
- Kom igen nu. Vad blir det?
- Ja, jag har ju sparat det bästa till sist. Visste väl att du skulle komma fram till slut.
- Och?
- Borrlag 12 i LKAB-gruvan i Kiruna, vikariat. Ett riktigt hederligt kroppsarbete, väl i linje med idéerna om att ni är Sveriges nya arbetarparti. Tungt, skitigt och taskigt betalt. Och rejält med möjligheter till uppviglande samtal med kamraterna och allmänt dribbel mellan kommunisterna och sossarna. Du har ju många år framför dig i samhällets tjänst, eller hur? Jag har läckt lite till pressen om det här, så inte din allmänna ödmjukhet förbjuder dig att berätta om ditt nya arbete. Det är ju en sån skön tanke att du går tillbaka till de enkla förhållanden du pratar om att du en gång kommit från.
Kamraterna flyttar sig raskt undan när hela Fredrik vinglar till och brakar i golvet. Ingen verkar längre vara beredd att varken ta mot eller stötta upp honom.

 

                                            @

 




Prosa (Fabel/Saga) av Elina Vacker
Läst 600 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-11-01 13:52



Bookmark and Share


  Armo
Satir när det är som bäst! Höll på att skratta ihjäl mig!
2013-11-07

  Tess74
Wow den här är ju så underbart jävla skitbra!! Bokmärker direkt. Din satir är strålande och jag skrattar när jag läser
2013-11-04

  M M Mannheim VIP
Det här var stort, det här var satir på högsta nivå. Ja, det kan knappast bli bättre än så här. Du ställer in dig bland de stora satirerna. Stod det inte ditt namn skulle man tro att det var skrivet av Hasse och Tage!
2013-11-04

    Erika H
Jaa, så ska det se ut. Jag njuter när jag läser detta. Ler och känner hela din skaparglädje bubbla genom raderna. Innehållet är också leendeframkallande. Får man verkligen skoja så med de folkvalda? Jag menar, de gör ju så gott de kan, precis som en an.
Underbart! Alldeles underbart skapat.
2013-11-04

  erkki
En renodlad samhällssatir? Du har bra bett i beskrivningarna, men jag saknar bettet i det löjliga som annars hör till. Deras dumheter och misstag. Men jag gillar grundidén. Politiker faller alltid i bomull. Ut i verkligheten med dom!
2013-11-01

    Elisabeth Nilsson VIP
En mycket bra och välskriven satir och parodi! Borde publiceras någon annanstans också. Exempelvis i en tidning. Du kanske har någon idé?
2013-11-01

  Jordgubbsodlare
Nu blir ju då inte politiker arbetslösa när du förlorar sin regerande ställning... de börjar bara stöta ur underläge istället!
2013-11-01

  Stefan Höglund
Den va rolig bra. Men risken är att det inte finns några skitjobb heller men det har ju dom själva ställt till.
2013-11-01

  Elina Vacker
Menar du det? Även om din koppling "samhälle-förgångna" inte är helt glasklar för mig, så är det ju förvånande att du kan ge ett så generaliserande omdöme om någon du inte vet något om. Själv tycker jag lever ganska i takt med nuet och framtiden.

Elina


2013-11-01

    ej medlem längre
samhället? du lever
i det förgågna!
2013-11-01
  > Nästa text
< Föregående

Elina Vacker
Elina Vacker