Den exakta smärtan 
som inte har något namn eller motivering 
perforerar benen med sin passerande kaustika stund 

När jag tänker på dig 
tror en del av mig inte att du är långt borta ifrån mig 

Du är långt ... 

men när jag hör 
en melodi som vi älskade tillsammans 
en gränslös sorg invaderar mig 
jag blir en blödande artär 
i en mörk skog av längtan 

Även om mötet kommer
men förgäves mutar jag separation 
i hoppet om mötet 


Vad är lättare än att prata om separation 
när lömska rävar av tiden sover 
och när mitt huvud är ovanför din famn 
men svåraste av allt är tystnaden om separation 
när det står mellan dig och mig 
kontinenten av förebråelse 


När jag ser dig 
Kärleken andas en suck av lättnad 


När vi skildes 
blev jag en tiggare 
på trottoaren av glömskan 
När vi träffades 
blev jag en tiggare 
på trottoaren av väntan 

Din frånvaro
smärtar mig 
din kärlek är min kopp 


Utan dig 
är jag bara droppar av kvicksilver 
utspridda på ytan om natten. 

rädd att möta dig.. 
rädd att fragmenteras 

s ..p ..l...i...t..t..r..a..s 


Rädd att din magnetiska närvaro 
förstör min kompass 
och ockuperar mina sinnen 



Du avlägsna 

min längtan för dig 
är mest beroendeframkallande 

Så plantera din närvaro i mina vener 
Stick dina andetag i alla mina artärer
som en bedövningsspruta av guld 

Och plantera dina fingrar i mitt bröst tills de når hjärtat 
för att väcka hjärtats puls 
och låt själens takt pulsera

Du avlägsna 
som är vitare än snön 
som inte har fallit än 

Du.. 
Jag älskar dig 

med all möjlig iver 
och med alla mina suckar