Önskar dig som oceaner flödande
, i varje stund. Ett mellanland
att andas i en paus
att åter skrapa

det ges jag. Min tunga fast för om
den talar får jag höra att mitt hopp
är sant att hopplöshetens kärna
är ett fel du kommer göra något
åt men dagar går
smulor längs en stig där avstånd
ökas

det ser mitt öga

du ber mig inte se det ögat redan sett


slåss med tankar motstridiga njuta över
kärleken som bor i händer över mina
armar slå bort längtan att de söker sig
till det som kallas lust för lusten
bor i sociala mediers spel i flaskan allt
det övriga där mitt essensen inte bor


Idag slogs hon för att vidga mark


sin egen han har flytt och flykten är
hans hemvist den är störst och
kärleken den viskar han i sömn
bortvänd hemlig likt en dröm