Du sitter på din tron mätt på
dina intryck jag är djuret lätt att
röra att beröra och min hud har
sår har värk

får inte tänka knappt planera
din kalender den är din

ögat den har lämnat allt det
lilla

som vi längtar bort och ut

Mina texter är som fläckar och de
hittar ingenstans har börjat
att planera flykt

De liknar något krämigt kladdigt
dessa våra steg


Krälar inför viljan oviljan
bänder vänder mig men blir
trots allt enbart din


ett fängelse med fönster,
dörr smekande rörelser, ljum
röst. Du är ett hav ibland så segt
så stilla att blåser krusningar
till vågor men planas alltid ut


Som matematik och arsenik i någon
ljuv förening som om vi cyklade till
månen längs inramad evighet.