Det är fredagskväll i Borås
vid ett resecentrum utan systembolagskassar
och Pressbyrån har stängt
när en medelålders kvinna väntar på sin buss
och några tonårstjejer sitter i ett hörn och fnittrar
tillsammans med sina iPads och iPods och iPhones
och allt vad det nu heter
och bussarna lyser med sitt frånvarande budskap:
EJ I TRAFIK.
Något färre neonskyltar
samsas om vår uppmärksamhet
och några få reklampelare
och inga spårvagnsspår på vägarna
och inga skyskrapor så långt ögat kan nå
men snön lyser upp den karga tillvaron
där taxibilarna cirkulerar
varv, efter varv
på jakt efter vilsna själar.
Där står en tom yoghurtflaska
som någon spillt ut
innehållet flyter omkring
utanför den stängda Pressbyrån
och i hissen är det mörkt
för där finns inga kostymerade själar
trots att den är gjord av glas
trots att den rymmer en massa kilon
trots att träbänkarna utanför är
designade i ett vågigt mönster
som gör ont att sitta på
och ingen åker någonstans
för bussen går inte förrän om fyrtio minuter.
En berusad man frågar alla människor
när hans buss går
för han ska dit där hyrorna är låga
och samhällena små
till dit där alla känner alla
och det inte finns någon Pressbyrå.