du skrämmer mig med dina blickar
jag väjer undan
och distanserar mig
du väcker allt för starka känslor
du är min definition
av perfektion
men du är alldeles för nära nu
jag har aldrig känt mig så exponerad,
aldrig känt mig så naken,
aldrig känt mig så älskad
det skrämmer mig mer än du anar
mer än du någonsin
kan förstå
hur kan du alltid vara så säker,
alltid lika övertygad om att vi är rätt,
perfekta du och lilla jag
du ligger så tätt
intill
dina fingertoppar smeker min arm
din beröring ger mig gåshud
och du viskar,
att jag är det finaste du har
du iakttar mig med en blick så förkrossande ärlig
jag sluter ögonen
väjer undan i mig själv
djupt, djupt, djupare, djupt
jag håller tillbaka tårarna, tyglar paniken
men viskar att du gör mig lycklig
jag nämner inte paniken
som stegrar inuti mig
jag nämner inte paniken som skjuts upp
till ytan
den perfekta ytan jag håller,
som krackelerar i vilken
sekund som helst
för att jag är för lycklig,
för kär
för rädd
för att jag brister ut i gråt och skälver inombords
jag vill ha dig mer än någonting annat
men kommer du närmare så går jag sönder
du är mitt allt
du är min perfekta destruktion