Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På knä vid säng


Dessa broar. Min tungas fuktiga
irrgångar. Förblödande enfald
envetna rörelser mot virke och
du du jag gav dig allt du gav mig
allt tillbaka i vitt linne tog jag er
ifrån och nu nu ska du skänka mig
det åter nu nu har tacksamheten inga
gränser.


Ett jag som skrattar kanske hoppar
eller dansar och människa du människa
du med alltet viskande likt loppor
sprider sig i gångar suger önskar in

och lilla jag betraktande

Jag älskar tänka mig som störst
som vackrast jag önskar tänka mig
i lövets dans i träff av sol av strålar


jag önskade mig allt och ingenting
fick duga

Nu du store ser du hur ett bockande
låter hur vi härmas flockas


jag hör dig allt när tystnad jämrar
sig mot kudden


Hur du med ena handen trött i
jämnmod tröstar. Du kärlek varför
Varför nu och dina ord i tystnad


som vi tvingas tolka. liv efter liv.




Prosa av smultronbergen VIP
Läst 132 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2013-11-08 11:53



Bookmark and Share


    ej medlem längre
inledningen..
är bara så vacker!
Tycker (bara jag) tappar
tempo längs vägen...
2013-11-08

  Stefan Albrektsson
Så mycket att kommentera... väljer något: din syntax är unik och får mig som läsare att alltid stanna till och reflektera (det går inte att "snabbläsa" här inte), och så den väldigt vackra och välklingande strofen: "Jag älskar tänka mig som störst / som vackrast jag önskar tänka mig / i lövets dans i träff av sol av strålar" - phew, det är vackert.
2013-11-08
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP