Längst in allra längst upp längs
med virket

Glidande uttryck avsmalnade löften

väntan denna väntan. Den här har
trätt på sig kunskapen. Är sär och
sliten omedvetet skör. De talar om
kroppar som om längtans bostad
delar virke med sinnen. Syns gör de
överallt mitt öga silandes intrycken
du skriver jag upplever inget annat
än det egna. Sinnet fast
i det min tanke fastslagit som allt
så jag sållar hårt och fast. Min hand
döljer verksamheter som om min längtan
vore skamlig.

Ryggtavlan andningen vänd från mig

min behövande människa mitt andra
kön min svaghet den jag uppsökt
den du sett och skyddat.


kroppen inlindad i täcke hela helgen
ligger inbäddad i stolthet lika skört
som det mitt jag väntar.