Jag står framför himlens port
i spegelbilden av den reagerar jag på mig själv
det är inte vackert.
Jag fruktar att det ser likadant ut på andra sidan av porten.
Att porten bara är en gräns för hur mycket av mig själv jag står ut med,
och bortom den finns bara mer av mig själv.
Jag bara spyr av det.
Tills det är över.