Vita män i vita rockar tvingar mig att säga nej till dig, dig som jag alltid har kunnat lita på, du som alltid ställt upp på mig

Du som dämpat min ångest, skänkt mig ro, glädje, hopp och tröst

Du var pricken över iet
en avrundning, efter efterrätten
ett avslut till kärleksakten

De säger att du dödar du som hjälpt mig att överleva
De säger att du kostar för mycket men kan man värdera sann vänskap i pengar
Så farväl min vän kanske när jag har blivit stark nog att inte drunkna helt i dig
Kan vi mötas och ha det mysigt