Håret är en skog av brutna grenar
fiskens rovblick rör sig stelt och kallt
ryttlar illa med en blodröd fena
krälar som en snigel i ett kar av salt


Den tunga summativa blicken
summerar rappt det formativa tricket
Glansens tyngd i det perfekta bettet
skrämmer sakta sansen helt från vettet


Här är kallt och här är dött
av princip har var och en förblött
De döda lever ännu med en tro
på att Karon aldrig slutar ro


Fjärran klingar ekot av det sista skrattet
Tomhet andas glömska
i den stora natten