En flaska vin, ett paket marlboro. Jävlar, vart ligger mina alvedon någonstans?

Min psykolog säger att jag ska lugna mig. Faan, hur ska jag kunna lugna ner mig utan mina cigg. Kim står ju och väntar för fan. Bussen går 19:40, jag vägrar betala Taxi, lär få åka det ändå till krogen.

Anna ringer, ja, jag klär på mig, svarar jag på hennes oemotståndliga ” vad gör du ? ” fråga. Letar samtidigt efter min plånbok, vart fan lade jag den? Svarar lite lätt på hennes pik om att jag inte kan göra två saker samtidigt, varför måste hon känna mig så bra?

Jag smäller igen dörren efter att jag lagt vinet i en bag. Två år till och jag ska ha ett eget systemet hemma. Fan, tänker bara på sprit, jag är alkolist.

Kim står utanför dörren med en jävligt nonchalant stil, fan. Jag hatar att känna den press han får mig att känna, eller denna håla förresten.

Allt kan sammanfattas i någon oasis låt, tragisk nog. Påpekar det för Kim med i bussen. Han skakar på huvudet som vanligt och söger att jag umgås för mycket med knäppisar.

Telefonen ringer, Anna. Kim sneglar på mig då jag tokflinar som en liten tjej. Jag mumlar något om att jag ringer sen, skit stanna bussen för fan, jag ska prata med kvinnan i mitt liv. Tragisk, speciellt då jag har lovat att ligga med en kvinna jag inte ens tycker om. Alla tycker ju hon är en shysst brud.

Fan, jag är beroende av dom, min psykolog säger ju det med. Den perfekta rockmyten, vara beroende av alkohol och tjejer. Jävligt jobbigt egentigen, vakna upp med folk man knappt känner.

Dom blir tokiga på kortet på Anna över sängen, gah, jag älskar och retas med alla. Varför det är så kul?,tragisk bara.

Bussen stannar i Varberga. Anki har ringt 3 gånger och tjatat att vi ska komma någon gång. Kim blänger på mig med sin djupa blick och mumlar något om att det är golftävling imorn.

Vi ramlar in i lägenheten och allt jävla ” Heeej Erik ” börjar. Kim flinar och går in i köket och stoppar in spriten i kylskåpet. Jag ser in i badrummet och tittar ned i det badkar jag spytt i en gång. Jag ger Kim en nostalgisk blick som bara skrattar tillbakas.

Jag börjar med mina kräsna spritvanor och ställer min vinflaska på bordet. Folket tjoar, jävla ytliga människor, dom är mina vänner, snackar säkert skit om en. Men dom är i alla fall trevliga.

Min rastlöshet får mig att mingla runt. Hur många kramar får man egentligen ge ut på två minuter. Känner mig som en playboy kanin. Var tog spriten vägen?