I den tid då det vandrade blå kor över afton himlen. På väg och alltid sjungande. Gömde det sig sagoberättare bland profeter och andra trollkarlar. De samlade inga skaror, skrev inga linjer. De viskade bara de hemliga äventyren från öra till öra och drack du och skål med de suckande själarna. Och herr Allt såg, att detta var gott, fäste ett hjärta vid varje sagas ord och form, ingen glömdes och ingen blev nämnd. Och allt blev levande ord.