Även den som är välutbildad på flera områden och söker brett på Platsbanken har sina svårigheter att se någon framtid. Nu tycks det vara värre än någonsin förr. Trots att jag denna måndag sökt i varendaste län i det här landet har jag bara hittat cirka ett eller inget alls, så illa har det blivit, fast Björklund säger att vi fått det så bra sedan alliansen tog över, men vilka vi menar han då undrar jag, kanske menar han hans familj, partiet eller alliansen. Till exempel kunde han börja med att fråga lärarna om de tycker att de fått det bättre.

Jag tänker så att när jag nu gjort mitt sista experiment på Platsbanken kommer jag avvakta och se vad det ger, kanske inte något som vanligt, men då vet jag det och kan sluta söka arbete, hoppas det löser sig ändå genom ytterligare studier, som kanske kan göra mig anställningsbar. Idag kom jag att bli osams med min far, det rann över för mig och jag skällde ut honom som fan, sa att han inte skulle vara så märkvärdig, han som nästan aldrig har behövt vara anställd. Det är inte så lätt att hitta på att nu ska jag skapa en egen rörelse när jag tvingats vara fattig i fem år, inte fått något stöd i att finna någon sysselsättning. Allt av det lilla jag lyckades få under tretton år har jag själv tjatat och kämpat mig till under tiden jag naturligtvis som alla andra utsatts för åldersdiskriminering.

Vad tror våra politiker att de sysslar med när de påstår att fler får arbete. Undrar i så fall vilka av Sveriges medborgare det gäller. Nu har Arbetsförmedlingen blivit anmäld till diskrimineringsombudsmannen och jag kan bara säga äntligen, det var på tiden. De diskriminerar hela tiden folk av olika anledningar, men få vågar säga ifrån, kanske är de lika rädda som den som lyckats få ett jobb. De får inte bli sjuka, för de jobbar inte ens fullt, får nöja sig med knappt halvtid eller bara lite mer. Var och en kan förstå att det blir katastrof och ett hinder för att utvecklas med så lite och trots att regeringen tycker att pensionsåldern ska höjas tillåter man handläggare på Arbetsförmedlingen att diskriminera, säga de är för gamla för att få studera.

Vi är många som har det katastrofalt ekonomiskt, på grund av långtidsarbetslöshet, så varifrån kommer allt snack om jobben. Idag kommer ett brev från Pantbanken att mitt lån måste betalas senast den 25:e den här månaden annars förlorar jag mina saker. Detta är inte det första tecknet för mig, för min mobil går inte att använda för utgående samtal, men andra har säkert upplevt flera katastrofer än så här. Kanske de redan är hos Kronofogden.Jag försöker verkligen betala och ibland ger jag hälften för att ge något alls, men de är så tjuriga, kan inte förstå hur det är att klara sig på bara lite mer än sjutusen i månaden och att det då knappt räcker till maten man behöver. I början av månaden finns inget över till att köpa något nytt att sätta på sig, ingenting till att bevara sin hälsa finns, allt går till att betala räkningar.

Nu tror jag ändå att jag måste dö, för det här är inget riktigt liv att ha, det är en enda lång och för jävlig plåga utan allt det där som andra kan få ha när de arbetar. Jag är inte glad, får ingen kärlek, ingen partner, lever ensam. Tycker att varje politiker borde pröva på det här i flera år för att se vem som orkar längst, kanske just den ska bli vår nästa statsminister.