Tablå lindad i tvetydigt tal tolkas,
uråldriga under av tårarna solkas.
Fötter fann fäste mot kalaste mark,
lögnens lovord ljöd ljuvlig och stark.

En madonna iklädd törnkronans gadd,
drunkna i blodets koagulerade kladd.
Den röda klänningen var en gång vit,
nu bliva den mörkare röd bit efter bit.

Blicken är tom när steg rusa bort,
döende brud vars stund äro kort.
Blekaste hud möta kallaste gråt,
i ett stilla farväl som viskar förlåt.

Livets lögn rasar, river och skär
skuggan dansa och hålla dig kär.
Krax, krax sa korp och for sin väg,
reklamen skrek ut äg allt, ja äg.

Dansen äro dödlig dräpande och din,
martyren i trådar av den finaste lin.
Frost in i flyktigt hjärta vägen fann,
tills pulsen sakta dog ut, försvann.

Nu vila blott tystnad mot kullersten,
värmen försvann från brudens ven.
Tröst tänkte trast i trädkronans topp,
sjung, ack sjung för snödroppens kropp.