Du, du
jag förlorar dig
det vet jag
men vet du vad?
det är något lustigt
När jag förlorar dig, vinner jag tillbaks min inre dikt-röst
av någon konstig anledning
det är som att jag törstat efter denna fria stund länge
denna emotionella uttrycksfulla stund
jag vet att du inte tycker att jag är så unik
för ja du vet alla är unika för alla är ju olika, men ändå så lika
men ja, det kunde vart så mycket vackrare och mer smickrande om du tyckte jag var något unikt
något speciellt
men nu tycker du ju inte det
jag var den "typen" av tjejer du sökte.
Jahaaaa! vad intressant?
Ska jag ringa upp någon annan av den som är den typ som jag är?
ååh vad jag ömkar mig och överdriver
men jag älskar det
det är så sköööönt
så fritt
så avkopplande
så lugnande
jag får befinna mig i diktens akvarium en stund och simma som den diktfisk jag är
men jag är inte så värst unik
så jag ömkar mig här
för jag är en människa som alla andra
och ja just det jag är så himla förutsägbar
it's fantastic is it not?
för
När jag förlorar dig, vinner jag tillbaks min inre dikt-röst
åååååh vad jag simmar i diktens akvarium
som en diktfisk
och jag iakttar alla andra fiskar och all växtlighet
det är så fascinerande
att emellanåt få dyka ner på detta djup och upptäcka havets värld
för mitt akvarium är havs-stort
jag är återuppstådd
ännu en gång tack vare diktens fria ord
skriftlighetens uttrycksfullhet
utan att bli dömd
och föraktad
utan att behöva känslorna så starkt
för de tas ut här genom ord
de är mina ordskänslor
som sprids
glittras fast på pappret
tatueras in
bränns in
för
När jag förlorar dig, vinner jag tillbaks min inre dikt-röst