Hörde mina dikter ur mitt hjärta hela tiden, tills det var dags att inse att hela tiden, fanns inom mig inte utanför mig. Bad honom från mitt innersta att höra på sångerna som längtade ut från mitt hjärta.
En gång i tiden fanns bara smärta, men nu finns bara sann rörelse i mitt hjärta. Jag ville dö som en ängel, men förlorade en bängel. För jag har himlen runt hörnet, en egen ängel i en säng. Hon sjöng för mig, en underbar refräng.
Jag lovar mig själv att inte skada mig själv mer.
Det strålar bara sanning i mitt hjärta, här & nu. Jag vill bara ut nu, till det som var innan nån försvann. Och vem det var gör det samma nu. Men jag blir aldrig som förut. Bubblan har redan spruckigt upp nu.
Medans jag sov, och allt jag missat, hade bara en liten idé funnit sitt hem.
För jag har solen i mitt hjärta, skapar bara med hjärtat nu. Vem som gick, det där som hänt, där ute det vet bara du nu. Men här finns bara jag som Gud i mitt eget hus nu.
Jag lämnade allt heligt för en kort sekund. För att hitta vad jag missat, om inte det heliga hittat mig för länge sen.
Jag vill bara vila en sekund, för att skapa det jag vill i nästa sekund. Jag lovar att ta hand om mig själv nu.
Inte drunkna mer i tårar, tårarna tog slut för länge sen. Jag fimpar glöden rätt den här gången, jag vill inte uppstå ur en illusion något mer. Jag vill leva där jag är just nu. Jag dog för någons andetag. Så nu reser jag mig upp och famnar om mig själv.
Jag vill bara andas frisk luft igen. Inte dö som anden som flaskan som gick hem, jag äger livets ord igen.
Det var bara livet och moder jord, som var min verkliga vän. Hela vägen hem.
Jag vill bara sjunga nu. För vattnet som försvann var bara någon annans. När vi räddade hela världen tillsammans. I alla andras fönster såg jag bara mönster, tills jag kikat in. I mitt hjärta är jag sann, det fanns aldrig nåt fönster att öppna tills han försvann. För solen finns på jorden när jag är sann i orden. Jag äger ordens kraft. Kan skapa vad jag vill, här och nu.
Känner mig helt nyfödd, och det var den idén som drev mig hit, tankens kraft.
Jag tror inte på att jag blev tokig för inte. Men rädd för att bli dömd. Önskade att någon skulle finnas där för mig. Fast hur skulle någon kunna veta vad jag upplevt. Pinsamt att andra sett mig göra knepiga saker. Men vad spelar det för roll igentligen? Här och nu är allting redan bra, totalt närvarande med mig själv, och det är ju mig själv jag letat efter som en tok.
Min största önskan vara att få andrum och det var precis vad jag fick. Det jag vill tacka Gud för ät kärleken till mig själv, jag förstår så mycket mer nu. Känns som att Gud tänt en hel stjärna på himlen för min skull. Som att jag kom tillbaka som ett helande regn.
Vet inte varför men jag känner sån enorm tacksamhet, men vågar inte lite på att Gud finns för mig. Det går bara inte att förklara, sån otrolig kärlek inifrån och ut, som att någon har hållit i en enda tår för min skull, i en hel evighet, när jag försvann, så var det någon som hjälpte mig tillbaka till här och nu. Mitt sanna andrum, bara jag och musiken - för en stund.
Kanske kunde jag bara komma ut ur min dröm just nu. När jag kan se hur mycket kärlek håller inne. Men mest min sanna röst har varit dold någon annanstans. I mitt hjärta har den vilat under hela tiden. Tills jag var redo att ha ett ordentligt snack med mig själv. Hur vill jag att mitt liv skall vara igentligen? Känns som att han hjälpt mig att starta ett helt nytt blad i mitt liv. Triggat galningen i mig, tills jag rann över kanten. Det kanske var bra. Nu får jag kanske den respekt jag förtjänar där hemma. Jag vägrar att låta mig utnyttjas mera, att någon suger i sig av min kärlek utan tillåtelse. Jag vill alltid låta mina sanna färger skina. Min sanna röst ljuda.
Plantera sanning i jorden med orden. Hjälpa till att ge jorden vatten, hjälpa till att ge hela gjorden vatten. Hela människor med helat vatten. Sjunga lysa. Helandet sker i tårar som rinner, det är den enda healingen som existerar.
Hämtat upp mig själv från underjorden, hämtat ner mig själv från solen. Nu är jag helt hel, kontrollen från solen, känslorna från vattnet, uppvaknad. Till kropp och själ. Önskade mig andrum och det var precis vad jag fick. Kroppen blev buren ända hem. Precis vad jag bad om med hjälp av sången. Min riktiga röst är född, med hjälp av sången så vaknade jag igen. Sången som kom direkt från mitt hjärta. Sann melodi.
Vad han har med det hela att göra det vet jag igentligen inte. Vet bara att jag vill att han ska höra min röst. Medvetandet sitter i rösten i bröstet ingen annan stans. Här och nu är jag där min röst är. När jag pratar med Susan så är min röst hos Susan. Mitt medvetande bor i min röst, inte längre i mitt ego. Utan i min röst i mitt hjärta. Det var det jag var tvungen att resa och hämta. Skaparen inom oss bor i våran röst.
Jag var tvungen att ge upp allt, för att få något mycket bättre tillbaka. Att prata med skaparen inom mig. Det sista som jag offrade till det vita ljuset var min röst. Inspiration är min sanna natur. Min sanna energi är helt nyfödd. Jag fimpade glöden där den hör hemma, en gång för alla. För att bara jag kunde döda kansern inom mig i ett enda andetag. Vad vill jag göra nu? Min idé om mig själv var den bästa uppfinning hitils. Och den kunde bara jag ta kål på själv. För att min riktiga inspiration skulle återfödas. Min kreativitet. In genom ett fönster istället för utanför mitt eget fönster.
Hämtade mina fötter från kontrollen, huvudet från molnen. För att vara sann i min egen glöd.