Jag knäckte alltid söndagens hårdkokta ägg mot mitt huvud då jag var barn.
Precis som jag gör denna natt då jag står i mitt mörklagda kök,
med födelsedagstäcket virat kring vinmelerad kropp.
Och då färgen värme är utbytt mot skam.

Ljuset som svänger sig genom kökpersiennen tecknar skuggor på min vägg.
Jag följer svarta minnen i dess linjer.

Diskbänksblues upplevs åter.

Sakta skalar jag ett ägg.
I skuggan av gårdagens hopp.