Tror på väntan
blivit den

syns i rummen mellan andetagen

kanske fast av nödvärn


även friheten



på en på samma
gång ses livet rusa över
taken ligger under bjälkar hör
dess tassar. Se där bjuder liv in


vändningen till allt


vågar inte skratta heller
inte gråta inte heller
knäppa händerna till bön

om händer kunnat skola
måla hagar lika sköna att du vilar
likt igår. Som bilderna du minner
av din framtid enda givna

den
vi alla borde hittat den vi ofta
tappat bort


tror äger dessa händer vet
du gör och vissheten har märg

kött i darr

inget mer så skriver om en
vädjan önskar hade


en slags riktig barnatro.