Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en av USA.s nu levande poets ord ekade i mitt sinne. En fantasi tog sin form då jag gick hem genom snöovädret ensam en lördagsnatt i slutet av november


Jag först

Låt mig sätta mig ner så ska jag hjälpa dig att ta av dig dem
En sekund senare, efter att du trätt in i mitt hem
Sätt din stövels klack vid min axel, mina fingrar ska fånga dragkedjan uppifrån och ner
Mina fingrar ska börja precis under din ljumske, se mig i ögonen så jag ser

Det är november och regnet får mig att njuta, jag blir jag helt och fullt
Vad trodde dom älsklig, du vet att poppoesi är en kult
Älskling, jag först, stå stilla låt mina händer älska dig, först jag sen kan vi byta
Du säger att du kan få lejon att spinna, kan du locka lejon att morra och ryta

Stilla, dina höga stövels klack mot min axel, finns balansen
Du vet att jag vill ha dig sån här, jag tänker inte försitta chansen
Så härliga ben, så härlig längtan du är, kom innan jag ens hunnit börja
Först dina stövlar, sen dina ögon och efter det mina händer under din tröja

Havets gud, sjöjungfru, och vi ska bemästra och besinna chakranas sju hav
I natt söker vi himlen så vi har något att älska den dagen vi läggs i varsin grav
Jag vet att du också vill, men inte ännu, jag först sen så kan vi byta
Vi börjar precis här, sen likt ubåtar djupare och djupare, allt längre bort från vattnets yta

Ställ dig framför den stora spegeln, ställ dig mellan mina ben där jag sitter på en pall
Spegeln ser oss, ser mig hur jag befriar dig från det du inte behöver redan i min hall
Stäng dörren till världen utanför, du öppnar dig sakta för mig, du öppnar dina ögon så nakna
Den andra stöveln, du står där, händer på baksidan av ditt lår, mina fingrar är äntligen vakna

Jag tror dig då du vidhåller att du kan krypa och växa bortom det tyglade hämmande
Du håller om mig med dina ord.” det är tillåtelse och drömmande, inte skrämmande”
Nu fortsätter vi där vi har börjat, jag först, mina händer hos dig, sen kan vi byta
Jag tar dig på orden kvinna när du säger att du är bindgalen, kvinna, jag har lärt mig att knyta

Du är himlen i natt ovanför min längtan, måne och stjärnor, trodde du att du var min gäst
Var bara i mina händer, var bara i stunden och lämna allt annat åt mig, så njuter vi båda mest
Vi fortsätter in i det som blir poesi veckor efter denna natt, låt oss se vad mer tyger gömmer
Händerna tar dig samtidigt som du pratar om de drömmar som du som kvinna drömmer




Fri vers av PPQ
Läst 221 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-11-28 18:19



Bookmark and Share


  Ordregnspoeten
Intressant att jag känner mig så tom och inte drömmer något numera, det är liksom bara att leva och hoppas lusten har en anledning att komma tillbaka. Kanske den här dikten kan få mig att tänka i andra banor. Tack i alla fall. Dikter kan verkligen fylla sina behov, finns alltid något som passar någon.
2013-11-28
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ