Fotografiskt sinne
det där jag inte får tänka..
men jag förstår
vad det är du vill..
så jag gör det ändå.
Med dig.
Trådlöst.
Röda som orakel.

Läppar som aldrig glömt
trots allt.
Vet att du fortfarande
vill..
att du inte kan
..
ändra reglerna i huset.
Och de sjuka som stänger dina
öppna dörrar.

fyller egna behov
med aspirin och lyriska tabletter.

Din poesi är min vitruvian-ritning
tecknad i linjen på din kind
med en trådlös bekräftelse
som allt som syns där men inte finns.