Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Narrativ poesi


Apans år

Aldrig var han rädd för höjder
född i Apans år
Drev och lekte med världen
en kasperdocka i hans hand
Utmanade allt
och skrattade åt faror
Och ändå
kunde han levat tills han blivit hundra
Aldrig behövt sova ensam på säkert femtio år
fått barn och barnbarn
och barnbarnsbarn
och en hund som tyvärr dog i cancer
Men varit lycklig ändå
trots sorger
och sånt som livet är
Och tillslut gått bort en natt i maj
I egen säng
Under eget täcke
med fönstret lite på glänt
Om han inte ramlat ut genom fönstret
och dött




Fri vers av Jenny Nises
Läst 219 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-11-29 11:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jenny Nises
Jenny Nises