Bild från Degernäs, foten av Ramshöjden. Det stora lärkträdet och lite frostiga grantoppar. Hela fotningen den dagen var grund till texten
Vinterns ängel
Djävulen gläds att se dagen dö
Svärtan sprids som en epidemi
Befrielsen dröjer i en flinga snö
Ett löfte om ljusmagi
Ljuset är silver, mörkret är guld
Ett djupsvart moras av evig skuld
Avgrundens alkemi
Nattens svepning ligger tung
Svärtan skingrar sig knappt
Silverglimten så naken, så ung
Vägrar ändå ge tappt
Speglar en spegling som blir till flera
Skimrande hinnor som börjar vibrera
Kristallrosor formas snabbt
Långt innan gryningen ändå ett ljus
Vänder själarnas håg
Ljudlöst snöfall på skog och hus
Dunmjukt ett täcke snart låg
Snöängeln står så mild och trygg
Ser själarna kasta sig ystert på rygg
Att ge avtryck av henne de såg
Morgonrodnad i magisk pastell
I möte med nyfallen snö
Varde ljus, bli till silver dag som kväll
Ljus som aldrig vill dö
Natten djupnar i silvertoner
Lockar till mångfaldens passioner
Där gror framtidens frostbitna frö