Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vinterns ängel


Djävulen gläds att se dagen dö
Svärtan sprids som en epidemi
Befrielsen dröjer i en flinga snö
Ett löfte om ljusmagi
Ljuset är silver, mörkret är guld
Ett djupsvart moras av evig skuld
Avgrundens alkemi

Nattens svepning ligger tung
Svärtan skingrar sig knappt
Silverglimten så naken, så ung
Vägrar ändå ge tappt
Speglar en spegling som blir till flera
Skimrande hinnor som börjar vibrera
Kristallrosor formas snabbt

Långt innan gryningen ändå ett ljus
Vänder själarnas håg
Ljudlöst snöfall på skog och hus
Dunmjukt ett täcke snart låg
Snöängeln står så mild och trygg
Ser själarna kasta sig ystert på rygg
Att ge avtryck av henne de såg

Morgonrodnad i magisk pastell
I möte med nyfallen snö
Varde ljus, bli till silver dag som kväll
Ljus som aldrig vill dö
Natten djupnar i silvertoner
Lockar till mångfaldens passioner
Där gror framtidens frostbitna frö




Bunden vers (Rim) av Solitaire
Läst 363 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2013-11-30 17:50



Bookmark and Share


  lisa"puzzle"svensson
många sköna beskrivningar värda att återkomma till!
2013-12-01

  Ordregnspoeten
Tycker om den här vackert skapade dikten som är så konstnärligt rik på upplevelser av att se och bli lockad av allt detta som finns. Riktigt skönt beskrivet om hur det borde vara i slutet av din text.
2013-11-30
  > Nästa text
< Föregående

Solitaire
Solitaire