Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag tog vad än jag kom över

Jag behövde drömma, jag behövde skapa, jag behövde leva sundare än vad jag gjorde
Det var nog så att jag skulle ha gråtit oftare, jag grät inte och jag älskade inte som jag borde
Och det var en enda lång resa in i mörkret som jag hade gjort förr, men då var jag ung
Och det fanns inte där, det fans ingen trovärdighet i min tolkning av rollen som okrönt kung

När jag tog vad än jag kom över för att döva det jag visste men inte ville kännas vid
När varje sekund som du kände av saknaden, det som du var utan var en strid
Och jag ville falla död om kull, och i brist på det skulle jag stupa av utmatning i alla fall
Och jag kände inget hopp, jag såg ingen mening med något, jag saknade ett kall

Jag visste vad jag gav mig in på fast jag hade nog glömt det mesta
Och jag tvingades inse att jag redan var för gammal för att orka stråla, hoppas och festa
Och jag kunde längta efter en kropp, bara lite värme som kom mot mig
Jag hade eld men ingen bensin och jag försökte anlägga en brand utan att det tog sig

När jag tog vad än jag kom över för att döva allt det inom mig som jag inte ville kännas vid
När jag tog det som det kom, när jag kunde tänka mig vad som helst i väntan på en annan tid Jag kunde hjälpa vem som helst för att slippa känna, det fanns saker jag inte ville tänka på
Jag var öppen för att söka värme hos en okänd kvinna, inget var otänkbart om jag säger så

Sängen jag sov i var mycket större än jag upplevde den senast jag rullat runt i den
Det finns längtan efter tårar som gör dig till en själ, men längtan efter kvinna gör män till män
Jag kunde inte ens hitta några fragment i mig som kunde användas för att skapa ett slag
Och inte ens en musa för kvinnorna var inte som dom en gång var, så vem i helvete var jag

Jag tog vad än jag kom över för att döva det jag inte ville veta av, det jag inte ville kännas vid
När allt kändes som möjligt, då jag greppade efter varje halmstrå för lite inre frid
Då nya möten, nya upplevelser och nya tankarna bara var ett sätt för att slippa sitta still
När jag kunde möta en främmande kvinna eller jobba för att slippa känna en stund till

Det var en annan tid då det var något som var självklart för män som jag
Nu var det onämnbart att vara sådan som jag var, allt gick förlorat i ett slag
Plötsligt ville inte ens döden älska mig tillräckligt för att locka mig så som förr
Och jag vet inte, men jag vandrade runt i min förtvivlan bakom min stängda dörr




Fri vers av PPQ
Läst 233 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2013-12-01 08:37



Bookmark and Share


  Tess74
Mycket bra och berörande läsning. Du skriver detaljerat
2013-12-01

  Ordregnspoeten
Mycket bra beskrivning av en typ av man som inte alls är ovanlig, för han känns igen när jag läser det här. Alla kan nog inte skriva om det så som du gör.
2013-12-01

    ej medlem längre
Mmm, fint skrivet o berörande rikt innehåll.
2013-12-01
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ