Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag har producerat poppoesi, snusk i form av poesi, noveller och i form av bild och så har det väl blivit lite smärta och hjärta med


Om det inte får en chans

Det gör så ont i kväll att jag inte vågar känna efter, så ont gör det
Mitt hjärta håller inte med dig även om det du sa lät rätt
Jag har tänkt ram och tillbaka och jag är inte alls lika säker so du
Inte när jag bara har ont, när jag bara vill att du ringer mig nu

Så är jag åter där, hela händelseförloppet och alla känslor, jag vet vad jag vill
Och jag vet inte om du är säker eller rädd, vill jag veta hur det ligger till
Och jag undrar om det verkligen inte finns en chans, jag tror det finns en chans
Jag tror bara inte vi gav det tid, som om dina ögon saknade glans

Och jag förstår inget av det du sa med tanke på vad vi sa
Men jag vet att jag borde övertyga mig om att allt kommer att bli bra
Men det känns inte som om vi gjorde rätt, det känns verkligen inte så
Det känns som om det fanns en ärlig chans, en annorlunda relation mellan oss två

Så du sa det och jag hörde men dina ord kom så plötsligt och så fort
Det var som om du såg vad som fanns och sen slog du snabbt igen din port
Och jag undrar vad som ska krävas för att du ens ska tänka tanken, ta det med sans
Och jag undrar vad det är som skrämmer dig så att du inte ens vill ge det en ärlig chans

Och vad ska jag göra, jag vill slåss för att få dig att stanna upp och inte rusa
Och jag vill hålla fast dig, älska dig så som vi älskade tills dina ögon blir gröna och ljusa
Och jag tror vi är annorlunda, det var därför jag gjorde det
Oavsett vad alla andra säger så vet både jag och du att just det var rätt

Hur ofta händer det? Är du så stark i din tro, det är inte jag
Och jag vet inte om det är det att jag gråter eller att jag hoppas som gör mig svag
Och så börjar tankarna om igen, och jag undrar vad jag såg som du hävdar inte fanns
Så vad blev det av det, ingenting, du har rätt det är inget om vi inte ger det en chans

Och trots stolthet, trots att jag hörde varje ord så känner jag att jag måste böna och be
Jag måste nå dog men jag kan inte för du har redan stängt in dig så att inte det ska kunna ske
Och ändå vet jag, det är inte omöjligt, inte om jag låter hjärtat slå till
Då vill jag tro att jag kan finna en styrka i min sorg att riva ner dina murar precis när jag vill




Fri vers av PPQ
Läst 239 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-12-01 18:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ