Det fanns en rytm som jag kände igen, en rytm i mina andetag, tanken klappa takten
Och jag undra vad som var min vinning i kärleken, vad fick mig att sluta pakten
Och tankarna hade bitit sig fast, jag visste vilka tankar jag bar på
Och jag kanske packade väskan mest för att ta ”en tur ut i det blå”

Hon har egentligen inget att säga förutom just det där
Hon säger egentligen inget alls, ändå pratar hon om att hon skulle vilja vara här
Och jag tror, jag hoppas, jag tänker, fast hon egentligen inte säger ett dugg
Hon säger inget förutom allt det som hennes blickar viskar där bakom hennes lugg

Jag köpte ett kontantkort för 500 kronor som jag spendera på musik i digital form
När jag läste mina flirtande inlägg på microbloggen insåg jag att hon tog mig med storm
Jag försökte träna, jag försökte sköta mig, jag försökte vakna, jag försökte förändra mig
Jag undrar var det där föds, jag undrar hur det egentligen kommer sig

Hon har egentligen inget att säga, förutom det där, just det där
Det är egentligen samma sak då hon är här, hon säger egentligen inget när hon väl är här
Men hon kysser utan att våra läppar möts, det är mer så att hon låter sina blickar vandra
Och vi kysser om och om igen utan att egentligen säga något alls till varandra

Och jag hade hört talas om det mesta men jag ignorerade det helt
För hur jag än försökte så kändes varje försök hopplöst, meningslöst och stelt
Jag tror jag ger mig på lugnare vatten, jag tror inte riktigt på öppet hav
Och jag vet inte ens om jag ska tänka nytt eller för första gången ställa lite krav

Hon har egentligen ingenting att säga förutom just det där
Hon säger egentligen ingenting alls, och hon säger absolut inte ett ord när hon väl är här
Men hon älskar tills jag förstår varför hon avstår ord, hon älskar så ord bara inte finns
Det är som om hon redan vet att det inte är hennes ord som jag sedan minns

Jag kunde dela upp allt i små bitar, skapa gränser och få lite ordning i kaoset för en stund
Jag lyckades sova nästan sex timmar varje natt utan att jag egentligen fick en blund
Däremot fans det stunder då jag lyckades få en rad eller två på pränt
Men vad då? Det var ju inte så att jag kunde återge vad jag kanske faktiskt känt