Bomull som stoppas upp i halsen.
Tårar som är fastklistrade bakom ögonlocken o bränner.
Ett starkt illamående, innehåll som vill ur mig.

Ben som viker sig.
Någon som sparkar i mitt huvud.
Kniv som river i magen på mig.

Kroppen vill bara trilla isär.
Och som en av mina dikter har lytt i rubrik: Radera mig själv.
Jag existerar men ändå inte.

Snälla ta mig härifrån!
Jag vill ligga och gråta i din omfamning.
Kunna leva som en "vanlig" människa.

Snart kommer jag bränna upp alla mina spår.
Sedan stoppa min tid.
Jag vill tacka personer,men orkar inte skriva upp de.

Som Paul skrev sin dödsannons (Klipp ur Torka Aldrig Tårar utan handskar)

"Jag har levat"