När kärleken inte var menad
och hjärtan brister
när hopplösheten gnager
och sorgen tar tag
så där
så att marken rister

Ville försöka limma ihop oss
med för gammalt klister
Det är torrt och saknar fäste
Som luften och orden mellan oss

Var jag ensam om att försöka laga?
kämpa i motvind
utan att klaga

Skulle jag ha köpt nytt klister?
Hade det gått att rädda
Med den starkaste sorten
Hopplösheten och sorgen
Hade det gått att laga bort den?

Känner att jag förståndet mister!
Var finns logiken?

Känner paniken
Sviken
Mitt i bråken och skriken

Vi gråter
Ber om ursäkt
Förlåter

Kanske vi försökte lika mycket båda två
fast på olika sätt
i tron om att vi båda gjorde rätt

Kanske det inte fanns så mycket
som var värt att rädda

och kanske gjorde vi båda
vårt bästa
kanske hade det inte spelat någon roll
vilket klister jag än hade valt
vi var inte ämnade att fästa