Jag gråter floder

över Egyptens marker
över förtorkat slättland
utöver timade deltan
böljande stränder

genom ökensand
och förbrända oaser
vitkalkad sten
och terrakottahyddor

flämtande andnöd
i dina spår
alla skuggor jag söker
vila i din slöja

i doften av ditt hår
för dina mjuka lår
som steg
fotvalv pressade ner i jorden

sönderslitna granatäpplen
över din brinnande kropp
jag sköljer mina händer
i Nilens kanaler

fattar dina händer
vrider och vänder
en i sänder jag spår
frörika marker i år

vår skörd vill växa
vår innerliga riklighet
som dadelpalmer
bugande för vinden

röd är jorden
som bränner din rygg
svart är din blick
som bränner i min själ

jag tvagar

dina ben
ditt sköte
din mage
dina bröst
din hals
ditt ansikte
ditt hår

min älskade




jag gråter floder

för landmassor
förtvinade lemmar
sönderstekta till aska

förkolnad hud som spricker
flagnar under mina händer
blandas ner i den röda jorden

jag höljer dig i tårar
kysser dina läppar
för att lindra din smärta

bär jag tidvatten
i mina kupade händer
i min mun
i mina ögon

"”Isis!
Hör min bön!
Giv henne livet åter!
Låt ej din make Osiris fånga min hjärtans kär!
Vik hädan Anpu!
Hon är ej din att leda till dödens rike!
Vid Seth!
Jag sörjer över öknen!"

jag vaggar dig
för att föra tillbaka gnistor
förbrännande själsförmåga
inuti din såriga kropp

jag gråter floder