Jag tror att man säga att detta är en subversiv dikt kanske något drag av en metadikt. Eller jag vet inte. Den får stå för sig själv.
Jag drog ett streck mot världen
Jag drog ett streck mot världen
för att markera min okunskap
om alla ord som jag kände till
hittade jag inte det som borde sägas
Det fylldes av uttryck runtomkring
ett svart hål
inom mig
flödade känslor
när jag låg på golvet
och vände min kropp
där jag sökte att finna
det som för alltid blir osagt
I baksätet på en bil äldre än jag själv
när natten utanför
blir skuren av krossade framlyktor
som ständigt kolliderar
med vägen framför
och lukten av
petroleum och slitet tyg
lugnade mig
i en rasande fart
mot destinationen
som jag inte visste fanns
Det svarta himlavalvet såg allt
och vart jag var på väg
där natten fortsatte sin likgiltiga närvaro
för att förblinda mig från allt
runtomkring
där flickor fick äldre mäns blod att rusa
vilt omkring utan att förklara resultatet
av köttets vidrighet
som dansade
bland rökfyllda lokaler
och den maktgiriga överhögheten
som ständigt sökte en storlek
större på sin blodstänkta uniform
bland all världens utblottade skräddare
som sytt igen sina egna munnar
med hoppet och instinktens trådar
som väntade på livet
som snart skulle vara över
Istället låg jag där och undrade
om inte mitt hopp
snart skulle komma till sitt slut
då jag tagit det jättelika klivet
från kärleken och hatets
förmultna bro