Jag tror ingen längre minns, och det är jag glad för
Det kan vara befriande då lite av ljuset och några av skuggorna frivilligt går och dör
Och när det inte räcker till
När dom tar mina ord och älskar dom, utan att ens ha hört vad jag tror på eller vad jag vill

Men det finns där och det kan jag inte blunda för, jag kan älska det
Men det är en del av mig, och jag kan acceptera det rätt och slätt
För det finns, och det behövs inget mer, det behövs inte ens ord
Och jag kan älska det i det osynliga ensam i skymningens ljus vid mitt köksbord

När jag inte är van men trygg i det, när jag minns allt men känner ännu mer
Det är nog först när jag är ensam som jag faktiskt ler
Ni vet ett sådant där leende med hjärtat, och det är förbjudet att förälska sig så
Och varje gång jag kliver upp ur vattnet ser jag hur stjärnorna stigit en nivå

Men det finns där, och jag kan gömma det till det blir tryggt, det behöver aldrig visa sig
Men det finns där, och allt som det önskar är att få lite mer kärlek av mig
Och jag kan älska det gränslöst, för alltid, jag kan älska det som den del av mig det är
Och jag kan älska det gränslöst och lova det att det för alltid får bli kvar här

Det är som om jag känner nylonsträngar som jag kan ta ut ackord på
Jag kan spela på strängar som löper genom vattenpölens speglingar, kan du förstå?
Det är en liten lokal som ingen hittar till, och det är lågmälda tankar som huserar där
Och jag har nog kysst dom flesta av tankarna utan att egentligen blivit riktigt kär

Men det finns där, och det har jag nog alltid vetat, men det behöver inte kläs i ord
Det vill vara naket, rört men inte omtalat, den kärleken har ännu inte vuxit sig olycklig i jord
Och jag vet att det sände ut sina rötter mot himlarna just för att ingen annan gjort det förr
Och det finns där, det finns alltid där oavsett vad jag stänger ute genom att låsa min dörr

Men ibland måste jag få plocka fram dom där orden för att avbilda dem på förgängliga ark
Och så gott som jag kan försöker jag undvika sanningar som inkluderar ordet ”stark”
För det skulle röja alla stunder av lycka som aldrig ska få hittas där de begravts i evig frid
Men det finns där och det följer mig, det färgas av mig och dess egna tid