Bara en flödande, metaforisk text. Finns ingen rätt eller fel känsla.
Som en strippas poledance
Sak efter sak
en ond cirkel
dåliga val
en nedåtspirande
sipprande sprial
som en strippas poledance
först så långt ifrån ytligheten och falskheten av strippans liv
långt upp på stången
sen närmre och närmre
den ytliga
sexuellt hårda
och nakna
verkligheten
närmre och närmre
avgrunden
det smutsiga,
det tunga
och
promiskuösa
"lättfotade"
avskumsstämpeln
horstämpeln
slampa
slyna
fitta
en människa som förvandlas till ett objekt
ett objekt som låter sig utnyttjas och utelämnar sig själv
längre och längre ner på stången
***
likaså gör jag så att jag själv blir sårbart
utelämnad
genom att efterspegla
och gå i strippans fotspår
och "dansa" längre och längre ner längs stången medan kläderna åker av
glider ner längs stången så utsatt
klär av sig mer och mer
sak efter sak
som det vrak jag är
denna del av min själ
är egentligen inte till för någon
att se
men desto längre tid det går
desto naknare blir jag
och det finns ingen återvändo från denna
sårbara utelämning
Varför kan jag inte stoppa mitt trasiga inre från att flöda
och vara ute i världen som ett sår?
Med massor av var
infekterat
Varför måste jag smitta hela världen med min sjukliga och ohälsosamma
"strippdans"
nedåtspirande
sipprande
Finns det inget botemedel mot att vara såhär?
som en strippas poledance