Och jag såg henne som en av alla de där andra som man stött på
Jag hörde hennes prat, men jag gav fan i hennes tystnad, det var inte vesäntligt då
Men jag var inte där, jag medger det nu, jag antar att jag var en dåraktig kort och got
Vår kärlek är som rysk roullette, hon är revolvern och min gränslöshet vapnets enda skott

Från början tog jag henne inte på ordet, men det var då
När jag började förstå väcktes nyfiken, hur långt kunde jag gå?
Hennes motståndskraft är imponerande men jag bryter ner den, även om resan är lång
Men hur det än är så gnyr hon, hon snyftar och hon ropar efter sin mamma varje gång

Och en naken morgon åt vi frukost och njöt av kaffe och en stigande sol
Jag hjälpte henne med frukosten, för jag hade bundit henne naken vid hennes stol
Och jag var tvungen, jag var tvungen att ge henne en egen plats vid mitt bord
Och jag minns hennes blickar, jag minns inte hennes svar, hon sa nog inte så många ord

Från början tog jag henne inte på ordet, inte bokstavligen, jag trodde bara det var snack
Sen började jag pröva mig fram, jag trevade mig fram, jag är skyldig mitt inre väsen ett tack
Och det finns så många sätt, så många möjligheter, det är bara att välja
Oavsett vad gråter hon, varje gång ropar hon efter sin mamma långt innan hon börjar svälja

Jag hotar inte och jag kommer inte med löften som jag inte kan eller tänka hålla
Hon hade nämnt några av de som försökt tidigare, storkäftade jävlar och en och annan nolla
Så när jag berättade för henne om vad jag hade för planer visste hon hur det skulle gå
Redan vid första stavelsen förstod hon att jag planerat en heldag för oss två

Från början tog jag henne inte på ordet, men med tiden fick jag skäl att ändra mig
Säga vad man vill om henne men hon är inte den sortens kvinna som lägger band på sig
Och hur hon än kämpar emot, kämpar hon emot sig själv och det slutar alltid på samma sätt
Det är en fråga om tid innan hon snyftandes ropar efter sin mamma, då har jag hittat rätt

Ganska omgående blev hennes själ en nyans i inredningen i mitt hus
Jag hade en tanke från början men den grumlades av mitt inre rus
Jag levde efter filosofin ”man tager vad man haver” med min blick fixerad vid hennes hals
Ingivelserna fick ta över och vi tog oss till himlen från ingenting alls