Jag slungade is mot väggen för att den skulle krossas till din drink
Och jag lät dig se på, följa hela processen mest bara för att ge dig en vink
Och jag skivade frukt i dunkel belysning med min rygg alldeles framför dig
Poesin var obegriplig just då men mina direktiv var glasklar du skulle bara följa mig

Jag tror grannarna hörde, tror inte du
Och jag vet inte när vi somnade på söndagsmorgonen men det var några timmar före sju
Och du föll med en kropp vars tillstånd inte var av denna värld och ett sinne på flykt
Och alla murar föll, precis som torn av klossar som darriga händer byggt

Jag såg det hända mitt framför ögona mina
Jag såg hela världen målas upp framför mig i ögonen dina
Och det behövdes ljus inget ljus för att vi båda skulle kunna se
Vår perception förändrades, tanken på gråten och skriken fick mig att le

Jag tror grannarna hörde, både grannarna alldeles bredvid, och några granar längre bort
Vi utforskade möjligheterna till kärlek grundad i ett begär av en helt annan sort
Jag höll dig vaken med kaffe, jag höll dig vid liv med mineralvatten en natt med varandra
Och jag piskade dig med mina ord och plågade dig med allt det andra

Jag vet inte vart vi befann oss, jag bara kände, jag tänkte inte alls
Plötsligt var det bara du, ditt hår och mitt morrande bet vid din hals
Du skrek när du visste att allt det prydliga hos mig avlägsnade sig
Och jag kunde bara underkasta mig berusningen i mitt begär efter dig

Jag tror inte alla grannar hörde men jag vet att några såg
Jag förtöjde dig som det slagskepp du var och sen utsatte jag dig för attack våg för våg
Och du gick här ifrån sargad och styrkt, alldeles naken i ditt tyg och ditt forna jag
Saknaden efter dina glasögon och smycken infann sig inte förrän efter ett tag

Klockan tog gigantiska steg, två timmar i taget
Och jag hade besegrat överjaget, och ”detet” hade tagit ett strypgrepp om ”jaget”
Och det var precis så som jag mindes det fast lite bättre, jag tog över skutan
Och jag visste att det var en njutning som jag aldrig skulle kunna vara utan