Man vet att det är så man behöver ingen påminnelse om hur det ligger till
Man bara attraheras av det, det är klart att man vill
Men man pratar inte om det, inte på det sättet, inte så som man känner
Dom man skulle kunna prata med är partners eller andra men knappast ens vänner

Det passar mig som handen i handsken det är en del av mig
Finns det mer av den njutningen kommer det nog att visa sig
Jag samlar på mig och fyller förråden i jämn takt
Jag har min sanning de andra sanningarna göms i dömdas akt

Det är allt, det krävs allt för att det ska vara på riktigt
Vad spelar priset för roll, pengar är helt plötsligt inte viktigt
Hur känns det, var kan man få tag på det, materialets är enorm
Hur kan man använda materialet i sin befintliga form

Det passar mig som handen i handsken och det ska jag ta till vara
Det ger mer liv och fler drömmar och sanningarna om mig blir tydliga och klara
Det är en värld som det egentligen aldrig talas om så som sig bör
Det blir en himmel som blir poesi i samma stund som drömmaren dör


Det behöver inte handla om en grej, man kan ha flera prylar, flera saker som faller en i smaken
Känslan är inte den samma utan det är nästan som att något saknas, man är naken
Men med det är man sig själv på ett sätt som man annars aldrig är
Antingen fattar man eller så fattar man inte det här

Det passar mig som handen i handsken det är väldigt mycket jag
Signalen fanns där från början om än vag
Men då kunde jag inte dra slutsatser och komma fram till svar och bryta mot regeln
Nu ser jag bortom alla tvivel, nu kan jag se hela mig, nu kan jag se mig själv tydligt i spegeln

Man letar, man har alltid ögonen öppna och man söker dag som natt
Varje gång man stöter på det oavsett i vilken form är det om man har hittat en skatt
Man blir bättre på att hitta med åren, man söker dag in och dag ut
Man lär sig att skilja det som är rätt från det som är perfekt från början till slut