Nej.

Jag ångrar ingenting.

Ögonen så svarta
av tusch
rinnande nerför
kinden så  sträv.

Livet. Ja livet!
Vad gör du med mig?

Smärtan bultar
inom mig. I nuet.
Något därinne, bränner,
dånar, sliter, spänner. 

Gud, min Gud, låt mig
leva igen. Låt mig
åter få dansa och flyga
omkring. Gud min Gud,
låt mig leva, få färdigt.


Jag är ju så rädd.
så rädd, så rädd.



Tänk om jag inte vaknar igen. 
Tänk om det är något hemskt därinne.
Tänk om straffet är uppmätt och utdömt.


Men jag ångrar ingenting.
Absolut ingenting.

"Anything goes",
är min lilla lek,
jag lekt och förförts,
på höjd och i dal.


Men aldrig jag ångrar
människor jag mött,
älskat och stött.