Överallt, i varje strimma sol
Avtryck i dammet på min antika stol
Som en dimma av doft mellan golvet och taket
Skuggornas tv den tomma väggen visar naket

Det händer inte, ändå händer det
Kanske var det så stort, kanske är det större, kanske tar vi det för lätt
Det händer inget alls, allt händer, ändå händer det inte, inte alls så
Det finns bara skuggor, det finns inget regn, ingen himmel som är blå

Det som en gång var gäller inte längre, inte nu
Pulserande, nerkyld och ändå en del av varje droppe regn, sån är du
Kryddoften från ditt sköljmedel döljer det sanna jag vill andas
Och jag minns fortfarande, och jag känner ännu, minnen och drömmar blandas

Det händer inget, ändå händer det, så där på riktigt
Det är inget att prata om, ändå är det det enda som är viktigt
Det som inte händer, när inget händer, och allt händer
Ohanterbart, vimmelkantigt, alla känslor som tankarna tänder

En dörr som inte kan stängas, som lämnas slåendes i vinden
Droppar av blod från en sönderbiten läpp som rinner över huden mot kinden
Och du gillar det men du gillar det som alla andra gillar
Inte samma tv, inte samma tidning och inte samma typ av killar

Det händer inte, ändå händer det, det fångar din hjärna och lever fan med din kropp
Tidsrymden är två minuter och fyrtionio sekunder och det är pop
Det händer inte, det händer inget alls, ändå händer allt på samma gång
Det där förstår bara du som väntat, en tjugoårig längtan, lagom lång

Det är detaljerna som är hela grejen, det bara växer dag för dag
Och det är hemligheter koder inbakade i det väl synliga så mycket fattar jag
Jag sitter där om natten med penna och block och försöker knäcka koden på egen hand
Och sen hittar jag koden, kodar om det och kallar det för poesi, ser du ett slott eller sand