Dom närmar sig det dukade bordet både kvinnor och män
De har kallats och infunnit sig en efter en
Oljor och tillhörande verktyg har dukats fram i god tid
Och hungern ska hållas vid liv genom frestelse tills fullbordan tar vid

Med största noggrannhet har kvällens planerats och det finns en närvaro som ska följas
Sakta men säkert steg för steg sätts allt i gång och reaktionen låter sig inte dröjas
Det är droppen som får bägaren att svämma över, det rinner över allt det nakna
Det sömniga får somna, det hypnotiserade lämnas de andra krafterna förblir vakna

Bunden med korslagda händer leds hon in i rummet och hjälps upp på bordets skiva
Främmande händerna är smeksamma och hon kan känna bekanta tassars klors rivande
De andra kropparnas varande är avvaktande, deras framtoning är stillsam och mjuk
Hon är där för ritens fullbordan, hon bjuds honom värnlös och naken på bordets duk

Främmande händer smeker och smörjer in, tungor smakar medan han håller vakt
Av just det syftet har alla samlats för att få bägaren att svämma över som det var sagt
Det är droppen som får bägaren att rinna över, bägarens innehåll blir tillgänglig för alla
Det var en gång murar i betong, nu är det fyra väggar som en efter en börjar falla

Dom andra skulle nog vilja, men de får se på tills de får hålla tillgodo med varandra
Hon slukas utan barmhärtighet, hålls fast av honom, slukas av honom framför alla andra
Inget lämnas åt slumpen, hon som förts in och blivit smord och lämnats till honom blind
Morrandet slinker mellan sammanpressade käkar och tystar nattens stilla vind

Hon förbereds inför det som komma skall, han signalerar att de ska fortsätta lite till
Hon ska nästan vara där men ha en bit kvar, den sista biten leder han henne dit han vill
Det är droppen som får bägaren att rinna över, de börjar, men byts ut av någon annan
I takt med att det svämmar över bägarens bredd fyller man på med mer ur kannan

Dom andra faller som skuggor då benen ger vika inför stunden
Hon blir kvar i hans grepp, fortfarande med ögonbindel och ordentligt bunden
Gästerna drar sig undan för att smälta middagen med något gott att dricka
När hon fylls av fullbordan vet hon fortfarande inte om någon återvänder för att slicka