Skriker så jag ger mig själv kalla kårar

skakar så jag nästan ramlar

gråter så mina ögon inte längre ser

ropar på dig men du bara går

ja tror nästan du ler..?

känner hur livet rinner ur mig, i kapp med tårarna

de gör ingenting..

de spelar ingen roll..

ångesten hindrar mig från att andas

sjunker ner i mörkret,tillsammans med mitt förstånd

tillsammans med allt jag var

vaknar

inser

att det är sant

mardrömmen är verklig

och

du

är

inte

kvar...