”Jag kommer behöva gråta när jag återvänder hem”
tänker jag där jag sitter och läser flaggskändarens dikter på bussen
Det har samlats pärlgrå stenar i fickan under resans gång
Jag bär dem med mig
Det river benet genom fickan
Jag tar med dem på bussen, på tåget, på tunnelbanan och ut
Jag bär dem över torget, sneddar förbi Hemköp, uppför min gata och in i hissen
Ända upp till 8:e våningen

och det tar som alltid en evighet

När jag kommer hem ska jag plocka upp dem en efter en
låta solljuset träffa dem som i en film
Innan jag lägger dem på överkastet
blundar och låter det som samlats rinna ut ur ögon, porer
Och kanske fyller jag golvet