Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I stånd *


Sirapssvärtan rinner


'
ner


'

ner


'

Ser inte mer

Ögonen drunknar helt utan välbehag


Din hand om min nacke
Till strypgrepp förvandlas
Har glömt att jag andas

Släpp mig!
Hör du inte?
SLÄPP!!


Drar genom mitt hår
På hjässan flyr upp
På vandring den går

Håller ner
Trycker hårt

Paniken lika så
River sår
Skriker stumt


Stor
Och röd
Den reser sig opp
Pulserande kropp
Går ej att få stopp


I stön och skrik
I lugn panik
Greppet hårdnar
Ändrar rösten
Den sista trösten
Försvann

Väser
'fortsätt'

Allt blir hårdare
Allt blir suddigare
Handen darrar där den ligger
Där den håller
Där den smeker

Tar tag i mitt hår i njutning och drar

Får nog
Far opp
Förmågan jag har

Återfår

Rasar i tanken på trycket jag fått
Obetänksamt rått
Och mitt bortglömda "nej"
Slungas nu hårt

Neråt jag gick
Av vilja helt fri
Men med tvång och tvekan
Skräms vällusten bort
Så jag fattar mig kort:







Släpp!!







Fri vers av sorgsen
Läst 679 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-03-15 09:39



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
Ps. Efter min förra kommentar kände jag att jag behövde lägga till att jag innerts inne egentligen inte önskar förespråka våld av någon sort alls. Hoppas att du funnit annan man som är känslig för dina egna uttryckta behov.
2006-12-16

  Mikael Lövkvist
Jag fylldes av djup sorg när jag läste din starka text. Bit av faenskapet om detta (förhoppningsvis aldrig) händer igen. Då torde han släppa!
2006-12-16

  Smultris
Ohhhhh.... jag växlar mellan nåt slags ovetande och en enorm skräck..

Skitabra.....
2006-03-17

  frozen_yoghurt
Hjälp...vilken text...blir nästan lite rädd, men välskriven är det, utan tvekan!
Skrik ännu högre nästa gång, låt ingen göra saker med dig som du inte går med på!
<3
2006-03-15

    n.
wooww...häftigt med vacker desperation..
du är så duktig!
2006-03-15
  > Nästa text
< Föregående

sorgsen
sorgsen